Det bästa pojkbandet i stan

Ja, idag har jag hört att det kallas för pojkband när de är lite yngre och ger sig in i musikens värld. Detta är nog ett namn som vi på den gamla goda tiden aldrig hade velat höra. Hur som helst gick det ganska bra för ett av våra band. Här handlade det då om mjuk proggrock. Ja, som Procal Harum på det sena 60-talet. Även om det inte finns några plattor som bevis för våra band, så betydde ju inte detta att vi var helt osynliga. Det betydde inte heller att vi aldrig fick några gig. Här var vårt band, Moving Sounds, ett av de mest bokade och heta i stan under en kort tid.

Vi var bokade på massor av olika privata fester och andra tillställningar. Naturligtvis fanns det även olika hak som bokade oss för spelningar på helgerna, men som de som var med vet så var det mest flipperhallar och fik som gällde på den tiden. Kanske hade vi med detta band kunnat bli något större. Det hela slutade tyvärr snabbt när Svenne och jag kickade trummisen. Det var tydligen hans lockiga hårtestar som lockat brudarna att lyssna. Naturligtvis kände man sig dum. Här hade jag ju gått runt och trott att de gillade vår musik. Efter detta har jag inte sett ett ord skrivet om oss på nätet.